Gästbloggar
Hej hej, Nina här!
Jag tänkte nu ta tillfället i akt och skriva ett blogginlägg här på Toves blogg, har snott åt mig hennes mac för att den är så trevlig att använda.
Tove är en helt fantastisk människa, hon har varit min vän i princip ända sedan man förstod vad det innebär att ha en vän, och efter många års vänskap utan bråk eller konstigheter så kan jag komma på mig själv med att skriva långa långa utlägg om hur mycket jag älskar henne.
Ni kanske känner igen känslan av att vara "kompiskär"?
Det är en känsla som ju för de flesta dyker upp när man just träffat en person som man klickar så otroligt bra med, man har så himla himla kul ihop, är så avslappnade tillsammans och tilliten är tryggt på topp..
Det är som när man är nykär i en blivande eller nybliven partner
(ja här ska ni få se på en liknelse som kan verka knepig)
när man är nykär så känns det som att man vill skrika ut de där tre förbannade orden som ändå alltid lyckas slinka ut för tidigt. Sedan blir man bara kär.
Allting är (förhoppningsvis) frid och fröjd och man trivs i varandras sällskap medan man successivt lär känna varandra utan och innan, när man lärt känna varandra utan och innan, när det gått några år, då blir det antingen så att kärleken dör ut, eller att den blir större än någonting annat och man förundras konstant över hur man kan vara så lyckligt lottad. Det är dessa par som håller livet ut, som jag är lärd.
Och det är just där jag hamnat med Tove på denna vänskapskärleken som jag började skriva om,
jag blir så förvånad varje gång jag tänker på henne, pratar med henne, umgås med henne, läser hennes blogg etc etc, över hur mycket kärlek jag hyser för denna brud.
Det finns inte en människa i världen som jag sätter framför henne, givetvis går familjen först i alla lägen men det är en annan historia på ett annat plan, Tove är min andra halva, det är bara att konstatera.
Jag vet ingen annan som skulle dyka upp i min lägenhet för att städa i flera timmar trots mina protester, bara för att underlätta min vardag,
ingen annan som nyvaken, ruffsig och osminkad skulle erbjuda sig att springa iväg på byn och köpa powerking åt mig bara för att jag vaknat på fel sida,
ingen annan som hoppar upp och ned mellan massa glädjetjut så som hon gör när jag haft turen på min sida.
Det är så oerhört svårt att hitta ord som gör henne rättvisa, "Du är bäst" är helt enkelt för fattigt.
Jag blir galen om någonting gör henne ledsen, det är en form av raseri jag inte upplevt tidigare,
för hur kan någonting negativt någonsin drabba en människa som är så full av välvilja?
TOVE GUMMAN OM JAG KUNDE SKULLE JAG LEVA NÅGRA SEKUNDER FÖRE DIN TID OCH RÖJA UNDAN ALLA PROBLEM DU MÖJLIGEN KAN STÄLLAS INFÖR!
Måste avrunda nu känner jag, men vill bara berätta för dig att du alltid kommer att ha mitt fulla stöd i allt du gör eller väljer och att jag aldrig kommer att svika dig på något sätt över huvud taget, om du behöver mig så gör jag allt i min makt för att hjälpa dig och ja, jag älskar dig.
!
yours sincerely
http://nwall.net/
Jag tänkte nu ta tillfället i akt och skriva ett blogginlägg här på Toves blogg, har snott åt mig hennes mac för att den är så trevlig att använda.
Tove är en helt fantastisk människa, hon har varit min vän i princip ända sedan man förstod vad det innebär att ha en vän, och efter många års vänskap utan bråk eller konstigheter så kan jag komma på mig själv med att skriva långa långa utlägg om hur mycket jag älskar henne.
Ni kanske känner igen känslan av att vara "kompiskär"?
Det är en känsla som ju för de flesta dyker upp när man just träffat en person som man klickar så otroligt bra med, man har så himla himla kul ihop, är så avslappnade tillsammans och tilliten är tryggt på topp..
Det är som när man är nykär i en blivande eller nybliven partner
(ja här ska ni få se på en liknelse som kan verka knepig)
när man är nykär så känns det som att man vill skrika ut de där tre förbannade orden som ändå alltid lyckas slinka ut för tidigt. Sedan blir man bara kär.
Allting är (förhoppningsvis) frid och fröjd och man trivs i varandras sällskap medan man successivt lär känna varandra utan och innan, när man lärt känna varandra utan och innan, när det gått några år, då blir det antingen så att kärleken dör ut, eller att den blir större än någonting annat och man förundras konstant över hur man kan vara så lyckligt lottad. Det är dessa par som håller livet ut, som jag är lärd.
Och det är just där jag hamnat med Tove på denna vänskapskärleken som jag började skriva om,
jag blir så förvånad varje gång jag tänker på henne, pratar med henne, umgås med henne, läser hennes blogg etc etc, över hur mycket kärlek jag hyser för denna brud.
Det finns inte en människa i världen som jag sätter framför henne, givetvis går familjen först i alla lägen men det är en annan historia på ett annat plan, Tove är min andra halva, det är bara att konstatera.
Jag vet ingen annan som skulle dyka upp i min lägenhet för att städa i flera timmar trots mina protester, bara för att underlätta min vardag,
ingen annan som nyvaken, ruffsig och osminkad skulle erbjuda sig att springa iväg på byn och köpa powerking åt mig bara för att jag vaknat på fel sida,
ingen annan som hoppar upp och ned mellan massa glädjetjut så som hon gör när jag haft turen på min sida.
Det är så oerhört svårt att hitta ord som gör henne rättvisa, "Du är bäst" är helt enkelt för fattigt.
Jag blir galen om någonting gör henne ledsen, det är en form av raseri jag inte upplevt tidigare,
för hur kan någonting negativt någonsin drabba en människa som är så full av välvilja?
TOVE GUMMAN OM JAG KUNDE SKULLE JAG LEVA NÅGRA SEKUNDER FÖRE DIN TID OCH RÖJA UNDAN ALLA PROBLEM DU MÖJLIGEN KAN STÄLLAS INFÖR!
Måste avrunda nu känner jag, men vill bara berätta för dig att du alltid kommer att ha mitt fulla stöd i allt du gör eller väljer och att jag aldrig kommer att svika dig på något sätt över huvud taget, om du behöver mig så gör jag allt i min makt för att hjälpa dig och ja, jag älskar dig.
!
yours sincerely
http://nwall.net/
Kommentarer
Postat av: melliissa
gu så fina ni är mot varann!!!
de där är riktigt vännskap!
Trackback